Arbetslös, inget jobb.. hm man söker vitt och brett efter ett arbete. men det är så irriterande att man ej har jobb, och tjäna sina egna pengar, utan man skall gå på a-kassa.

Nu är man och passar sina morföräldrars hund, samt att man har man sin egen hund här.

kul.. lugnt och skönt, medans mitt hjärtat, hjälper min mormor och morfar.

sen efter vi har pratat ut, så är det bra att man kan vara ärliga mot varandra, men då menar jag brutalt ärliga och öppna mot varandra, för hur annars kan man ha en öppen dialog, samt konversation!

men jag kan önska ibland att vi pratade mer med varandra och inte gick förbi utan att stanna upp och fråga sig själva, hej hur är det, kan jag hjäpa dig med något..

ja ja, återgå till farma på fb och söka arbete.. yes boks..

Jag är så förbannad. VARFÖR:

Jo, för det känns som jag skall hela tiden förbise mina behov, och bli tillfredställd.

och bara acceptera att han: Mannen : skall sitta vid datorn, och surfar, spela sina jävla spel, chatta, med andra människor och inte umgås med mig.

Jag vill bli sedd, bli hörd, bli bekräftad , få den uppskattning man ej har fått på jävligt länge! Är det bara jag, som skall kämpa i förhållandet, blåsa liv i det, hålla passionen uppe varje dag och ge det lilla extra med gnistan, i sexlivet.

MEN VA FAN, HALLÅ SKALL JAG JAG OH JAG GÖRA DET HELA TIDEN..

tycker fanimej, att jag sänder tydliga signaler hela tiden.

Jag saknar honom, saknar vår känsla att vi har något speciellt. mellan oss två. Saknar hans händer som utforskar mig, samt hans hungriga kyssar.

Är så trött på det, försöker säga det hela tiden att nu får vi inte tappa bort oss, i förhållandet, utan vi är två i det, som dansar tango.

Det känns också så krystat från hans sida, när han vill ha, och gör ett försök.

men ärligt talat så känner mig inte överhuvudtaget (akttrativ, vacker.. bara äcklig , ful. INTE TILLRÄCKLIG INTE VACKER....  )