Fan Fan Faaaaaaaaaaaannnnnnnnn. Just nu känns det som att jag hatar mig själv extremt mycket. äcklad ibland, pga utav alla flash backs minnen som poppar upp i huvudet på en, från den tiden man var fast i ett EXTREMT dåligt förhållande..

VARFÖR GÖR DET SÅ!!!!!! vill inte betynga min sambo, med det.. han har nog  med sina problem tillräckligt. och sen är jag så fruktansvärt  trött på hans EX. kan hon bara inte lämna oss ifred. Släppa greppet om nicklas, så han känner sig fri från henne, och dem kan samsas om barnen, och ha en bra dialog emellan sig utan att det skall bli obehagligt, för båda parter..

Att hon sedan också, försöker köra över min sambo om sina psykiska problem, hm en fråga tar hon ens sin medicin.. hon är så jävla rubbad i huvudet att hon förtjänar två saker: 1; ett kokt stryk, 2: mentalsjukhus..

dessutom så har väl magen nr 4, börjar växa så det knakar..

Är så svartsjuk, vill också ha en egen lilla bebis, och vara mamma, till.. vill faktiskt bli mamma, då jag känner hur min biologiska klocka ringer för fullt.. och vill även jag , ha en gravidmage. men under omständigheterna, så kan jag inte just nu.. pga utav privata skäl.

men tror mig, vad jag längtar, men inget jag vill nämna för min sambo, eller tvinga honom till ett barn.

kanske snart inom en viss framtid, det händer. Just nu vill jag ta en dag i taget, tillsammans med nicklas.. och fånga dagen. för varje dag är sig ej lik, och vi har som alla andra par, att det går fram och tillbaka, upp och ner, men trots det så har vi som dem flesta saknar:

Ärlighet, vänskap. bundsförvanter, tillit, och bra grund  att stå på. med kärlek som spirar emellan.

men jag kan ändå lugnt påstå att vi två ha gungat båten ordentligt, dock måste jag poängtera att det är privata skäl till meningen ovanför..

nä jag ger mig nu för ikväll. men ni som läser bloggen, lämna gärna, en kommentar.

hej